Nu är äntligen bloggen tillbaka, den har legat nere på morgonen. Inte speciellt länge men tillräckligt för att sakna den

Igår pluggade jag hela kvällen, jag skrev klart en uppsats. Jag tycker att det är svårt att skriva bara för skrivandets skull, speciellt en skönlitterär text. Men det blev bra och jag är nöjd.

I morse gjorde jag klart det första receptet till min lilla samling. Det blev min mammas berömda chokladrutor, försvinnande goda!

– Tillägg: Det ska vara kokos på toppen sen. –

Annars så fortsätter jag vakna av William, inte i tid då eftersom att han smyger till en början. Han har börjat smyga till skafferiet och hämtar ätbara saker som han tar med sig in till sin säng och äter där. Jag kan inte säga annat än:
-Sådan far, sådan son!

När vi handlade igår så lät vi William handla det han ville ha helt själv. Så han handlade 2 paket chips, hundbajspåsar och två pip-bollar till Abby. Visst är han väl för go som tänker på hunden?!
Han och Abby har en speciell relation, bästa kompisar minst sagt.

Efter vi handlat så åkte vi och hämtade Joakim från fotbollsträningen. William delade snällt med sig av sina chips till Joakim. Då säger Joakim:
- Vilken otroligt mysig kväll! Sitta här bak i bilen, äta chips och titta på solnedgången.
För oss var det ju bara en vanlig bilresa men den blev bra mycket mer speciell när han sa så, det gäller att fånga stunderna och uppskatta det som sker